Kirurgi barn

Den speciella barn- och ungdomskirurgin innebär utredning, behandling och omvårdnad av barn med medfödda missbildningar i mag- och tarmkanalen, bukväggen, lungor och urinvägsorganen, men även förvärvade tillstånd som huvudsakligen drabbar barn inklusive olika former av tumörer.  
Missbildningskirurgin är ett exempel på vår högspecialiserade kirurgi med patienter från hela Sverige. Vi utför även avancerad tumörkirurgi och bedriver planerad öppenvård inom barnkirurgi.

Vi bedriver kontinuerligt förbättringsarbete, och är på väg att succesivt utöka våra operationer utförda i Robot till fler barnkirurgiska diagnoser.
Till verksamheten hör arbetsterapi och sjukgymnastik med specialistkompetens för habilitering och rehabilitering med gym, idrottshall, simbassäng, träningslägenheter och sensoriska rum.

På kliniken bedrivs flera forskningsprojekt, där långtidsresultat och livskvalitetsaspekter av olika kirurgiska behandlingar, ofta är i fokus.

Läs artikel i magasinet Sahlgrenskaliv: Glasklar kommunikation på Barnkirurgen | Sahlgrenskaliv

Enheter inom Kirurgi barn

Michaela Dellenmar Blom, docent, översjuksköterska och specialistsjuksköterska i hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Hon leder nationell och internationell forskning kring patient-rapporterade utfall och livskvalitet hos barn med allvarliga barnkirurgiska tillstånd, oftast missbildningar relaterat till luftvägar, mag-tarmkanal eller urinvägar. 

Hur ser livskvaliteten ut under uppväxten för barn som föds med en barnkirurgisk missbildning?

På Kirurgi barn opereras barn med sällsynta och allvarliga missbildningar i lunga, mag-tarmkanal och/eller urinvägar. De behöver rekonstruktiv kirurgi tidigt i livet, i nyföddhets- och/eller spädbarnsåren. Tack vare medicinska framsteg har barnens överlevnad ökat avsevärt, och allt fler svårt sjuka barn överlever. Generellt finns en ökad risk för sjuklighet under uppväxten hos dessa barn. Den sjuklighet som drabbar dessa barn är sammankopplad med det missbildade/affekterade organet, men utbredningen och allvarlighetsgraden av skiljer sig mellan individer. De kan ha behov av ytterligare kirurgi och medicinsk vård, en risk som de bär med sig in i vuxenlivet. Hos barn med en medfödd missbildning kan livskvaliteten påverkas på olika sätt, beroende på vilken typ av sjuklighet barnet utvecklat och hur allvarlig den är.
För gruppen barn med esofagusatresi, som jag forskat mycket kring, är matstrupssjuklighet med symtom på sväljningssvårigheter, halsbränna, kräkningsproblem, luftvägssjuklighet med symtom som kronisk hosta, luftvägsinfektioner och wheezing vanligt. Sådana symtom påverkar barnens livskvalitet negativt och gör att de kan ha försämrad livskvalitet, fysisk, social, emotionell och skolfunktion, än allmänpopulationen. Genom att använda ett diagnosspecifikt sätt att mäta livskvalitet har vi förstått vilka områden som är viktiga för barnets livskvalitet. Under uppväxten är det ätande, sociala relationer och kroppsuppfattning till följd av operationsärr som är viktigast för barnen. Detta verkar gälla i alla länder där vi testat ett frågeformulär vi utvecklat för att mäta diagnos-specifik livskvalitet hos dessa barn. För att optimera barnens livskvalitet, är det viktigt att ringa in vilka barn som kan behöva riktat stöd inom vården, utifrån barnets helhetssituation.

Vad har din forskning fått för respons i världen?

Stor respons. När jag började min forskning var detta ett kunskapseftersatt område. Fokus i forskning har flyttats fram till vilka problem barnen själva upplever, psykosociala konsekvenser, vilken uppföljning i vården som barnen behöver och om deras upplevda problem går att förebygga. Idag samarbetar jag och leder forskningsinitiativ med 15 olika länder i världen, och det ser ut att växa. Det finns en enorm dedikation till att vilja förbättra barns livskvalitet inom barnkirurgi, i Sverige och i världen. I egenskap av min kunskap, leder jag arbeten i flera internationella arbetsgrupper relaterat till europeiska referensnätverk för sällsynta diagnoser (tex eUrogen, ERNICA), WHO och specifika styrgrupper kring esofagusatresi (tex INoEA, EAT).

Hur kan vård och behandling förändras när man tar hänsyn till resultat som patient-rapporterade utfall och livskvalitet?

Att arbeta med patient-rapporterade utfallsmått handlar om att ge barnen och deras föräldrar en valid röst i forskning och klinisk praxis. Detta fält har sin utgångspunkt i att utvärdera och mäta det som är viktigt för barnen och deras föräldrar. Det gör långsiktigt både forskning, vård och behandling mer barn- och familjecentrerad. Det kan hjälpa oss och dem att förstå sjukdomsbördan ur barn och föräldrars perspektiv, facilitera kommunikation mellan kliniker och familjer, identifiera hälsoproblem, stödja monitorering av barnets hälsa, underbygga evidens i vård- och behandling och därmed stödja beslutsfattande eller policys kring sådan. I sällsynta diagnoser är samarbete inom och utanför Sverige en hörnsten för att nå dit.