Våra utredningar, första steget

Här på Reproduktionsmedicin Sahlgrenska gör vi flera typer av behandlingar, information om vad vi har möjlighet att göra ser du nedan. För att bli patient hos oss behöver man en remiss. Remiss kan skickas av allmänläkare eller gynekolog i öppenvården som sedan skickar remiss till oss för fortsatt behandling. Du kan också skicka in en egenremiss via 1177.se.

Förutsättningar för utredning

  • För par gäller fast stabil relation som varat minst två år. Man ska vara sammanboende.
  • För olikkönade par skall infertilitet föreligga i minst ett år, om inte uppenbar orsak till barnlösheten föreligger.
  • Åldersgräns för utredning av infertilitet: Behandlad person yngre än 40 år och för partner yngre än 56 år. Utredning av infertilitet kan också göras av gynekolog i offentlig eller privat vård.  

  • Remiss för IVF-behandling: Måste vara oss tillhanda före behandlad person fyller 39 år eller partner 55 år. Undantag: Vissa operativa ingrepp då yngre än 43 år kan gälla.

  • Vid önskemål om donationsbehandling, gäller andra åldersgränser för att ställa sig i kö, var god läs mer under ”donationsbehandling”.

  • Behandlad person yngre än 40 år och för partner yngre än 56 år. Undantag: vissa operativa ingrepp då yngre än 43 år kan gälla.

  • Body Mass index (BMI) ska ligga mellan 18,5 och 34,9 kg/m2 hos behandlade personen vid behandling
  • I vissa fall kommer en kompletterande utredning att utföras inför ställningstagande till om behandling kan erbjudas
  • Behandling utförs inte hos par där det förekommer missbruk, kriminalitet, allvarliga sjukdomar, psykiska eller sociala problem, som gör det svårt för paret/den ensamstående att ta hand om ett barn
  • Utredning och behandling görs endast av par som inte har något gemensamt barn. Ensamstående får inte ha något barn

Par, kvinna och man

Utredning

Ofrivillig barnlöshet kan bero på flera saker. För att ta reda på varför det inte blir någon graviditet görs en utredning av både mannen och kvinnan samtidigt.

  • För att infertilitetsutredning skall startas krävs minst ett års infertilitet efter aktiva försök att uppnå graviditet. Undantag beviljas endast om det finns en känd medicinsk orsak till barnlösheten
  • Fast stabil relation som varat minst två år, ni skall vara sammanboende
  • Åldersgräns för utredning: Kvinnan (behandlad person) yngre än 39 år, för partner yngre än 55 år
  • Behandling utförs inte hos par där det förekommer vissa allvarliga sjukdomar, missbruk, kriminalitet, psykiska eller sociala problem, som gör det svårt för paret att ta hand om ett barn. I vissa fall görs därför kompletterande utredning med bedömning av läkare i berörd specialitet, psykolog eller kurator

  • Infertiliteten utreds inte inom offentlig vård, om ni redan har ett gemensamt barn (gäller även adopterade barn). 

Inför utredningen

Ni kan antingen få en remiss för infertilitetsutredning från läkare eller skriva en egen vårdbegäran egen vårdbegäran. Därefter får ni kallelse för ett första besök på Reproduktionsmedicin, så kallade nybesök.

Inför besöket skall ett spermaprov lämnas för analys, så att resultatet finns tillgängligt vid ert besök. Spermaprov behövs inte om spermaprov kontrollerats inom ett år på annat laboratorium och om vi fått en kopia på svaret.

Vid nybesöket

Ni får en kallelse till ett läkarbesök. Då går läkaren igenom era sjukhistorier och allt som gäller er förmåga att få barn. Vidare får ni information om provsvar som redan inkommit, t.ex. spermaprovet. Besöket tar cirka 1 timme, räkna också med tid för provtagning.

  • Kvinnan genomgår en gynekologisk undersökning, inklusive vaginalt ultraljud för bedömning av äggstocksreserven och för att hitta eventuella avvikelser som behöver åtgärdas.
  • Undersökning av mannen görs endast vid särskild anledning.
  • Provtagning på er båda görs i anslutning till besöket.
    • Inför eventuell senare assisterad befruktning tas i enlighet med Socialstyrelsens anvisningar en infektionsscreening.
    • Urinprov tas för klamydia- och gonorréodling
    • Blodtryck och blodvärde på kvinnan
    • Längd och vikt för beräkning av BMI 

Utredning mannen

Cirka 30 % av all barnlöshet anses bero på orsaker hos mannen, så kallad manlig faktor. Därför får du lämna ett spermaprov vid utredningen. Fertilitetslaboratoriet analyserar provet och kan då finna avvikelser från det normala. Vid tolkning av spermaprovet följer vi WHO:s riktlinjer. Spermierna bildas i testiklarna och transporteras till bitestiklarna för att mogna ytterligare. Vid orgasm med utlösning töms spermierna ut via urinröret tillsammans med sekret från prostatan och sädesblåsorna.

Normalt spermaprov
Om ditt spermaprov som lämnats inför utredningen visar normala värden görs ingen ytterligare utredning av dig.

Normalvärden för spermaprov:

  • Volym mer än 2 ml
  • Koncentration mer än 20 miljoner/ml
  • Rörlighet mer än 40 % rörliga spermier

Avvikande spermaprov
Om ditt prov visar nedsatt mängd eller rörlighet eller annan avvikelse får du lämna ett nytt spermaprov efter tidigast två-tre månader. Härefter görs normalt ingen ytterligare kontroll av spermaprovet om det finns spermier.

Ett avvikande prov kan visa:

  • Lågt antal spermier
  • Spermier med dålig rörlighe
  • För hög andel spermier med onormalt utseende
  • Kombination av tillstånden ovan 

Vid gravt nedsatt mängd spermier i två prover (mindre än 4 miljoner/ml) får du ta kompletterande hormonprover och du får ta blodprov för kromosomanalys. Dessa prover hjälper till att ta reda på vilken orsak det nedsatta spermaprovet har, vilket har betydelse för er behandling.

Vid total avsaknad av spermier får ni en remiss till andrologimottagningen på Reproduktionsmedicin för vidare utredning.

IVF med ICSI

Behandling av manlig barnlöshet har sedan 1992 revolutionerats efter införandet av provrörsbefruktning (IVF) med så kallad mikroinjektionsteknik. Med denna metod injiceras med hjälp av mikroskop en spermie i varje ägg som plockats ut från kvinnans äggstockar. Detta gör att det finns bra behandlingsmöjlighet vid manligt orsakad barnlöshet med goda behandlingsresultat.

Avsaknad av spermier
Med ICSI-teknik kan man idag också behandla män med total frånvaro av spermier i sädesvätska samt de män som har avsaknad av sädesvätska. Dessa tillstånd finner man i 2-3 % av manlig barnlöshet. För att kunna behandla dessa män krävs dock viss spermieproduktion i testiklarna. Dessa spermier måste då kirurgiskt utvinnas inför provrörsbefruktning med mikroinjektion (se nedan).

Orsaker till avsaknad av spermier/sädestömning

  1. Nedsatt eller utebliven hormonstimulering av testiklarna från hypofysen i hjärnan
  2. Nedsatt eller utebliven spermieproduktion i testiklarna. Orsaker kan vara tidigare skada på testiklarna, testikelinfektioner, icke nedvandrade testiklar, tidigare strålbehandling eller cellgiftsbehandling av cancersjukdom, kromosomrubbning.
  3. Problem för spermierna att komma ut
  • Avflödeshinder. Orsaker kan vara tidigare skada mot underlivet, underlivsinfektioner, sterilisering, medfödda missbildningar i bitestikel och sädesledare så som vid cystisk fibros.
  • Skada i centrala nervsystemet (exempelvis ryggmärgsskada) eller ytlig nervskada ledande till erektionsstörning och/eller ejakulationsstörning (oförmåga till utlösning). I dessa fall finns även alternativa behandlingsmetoder såsom vibratorbehandling och elektrostimulering.

Utredning och behandling vid avsaknad spermier i sädesvätskan
Du och din partner för kallelse till nybesök andrologi på Reproduktionsmedicin. Då görs en noggrann undersökning av könsorganen även med ultraljud av testiklarna. Man går också igenom och vid behov kompletterar hormonprover.

Vid ett efterkommande tillfälle kommer du för en diagnostisk provpunktion av bitestiklar/testiklar (PESA/TESA)som görs innan ni kan göra IVF-behandling. Vi måste ta reda på om det finns några spermier innan behandling av din partner påbörjas. Detta för att undvika onödig hormonstimulering och äggplockning på henne i de fall spermier saknas. Det är en operation som utförs i lokalbedövning. Du får också smärtlindring med morfin vid ingreppet så du kan inte köra bil denna dag. Du åker hem samma dag. 

PESA: En tunn nål förs in i bitestikeln och vätska sugs upp. Om inga spermier hittas i vätskan övergår man till TESA.

TESA: Med en tunn nål punkteras testikeln och små bitar av testikelvävnad sugs upp. Ibland kan punktion med grövre nål vara nödvändig för att få ut tillräckligt med vävnad.

Lättare värk och obehagskänsla är normalt att ha upp till en vecka efter ingreppet. Vid behov kan du ta paracetamol (Alvedon, Panodil eller liknande). Missfärgning av pungen kan förekomma på grund av blåmärken efter ingreppet och är ofarligt. Efter PESA och TESA kan du normalt jobba dagen efter. Efter ingreppet rekommenderas du att avstå från tunga lyft och fysisk aktivitet i några dagar. Lättare kontorsarbete kan påbörjas tidigare.

Om inget annat överenskommits med operatören får du en telefontid till operatören efter någon dag för att få svar på om man har kunnat påvisa spermier.

Om spermier påvisas vid provtagningen kan man planera för IVF (provrörsbefruktning). I samband med IVF görs ny PESA/TESA för att få färska spermier.

Om spermier inte påvisas vid provtagningen får du och din partner ett senare återbesök till ansvarig läkare för att gå igenom utredningen mer grundligt samt diskutera alternativa behandlingsmetoder.

Resultat  
Graviditetsfrekvensen är jämförbar med övrig IVF-behandling, det vill säga 30-40 %, i de fall orsaken hormonell eller beror på avflödeshinder och spermier från bitestikel/testikel har använts för ICSI. I de fall orsaken beror på nedsatt funktion i själva testiklarna är graviditetsfrekvensen något lägre (20-30 %).

Utredning kvinnan      

Vid nybesöket

Undersökning
Vanliga orsaker till ofrivillig barnlöshet är ägglossningsrubbningar som vid PCOS (polycystiskt ovariesyndrom), avvikelser i livmodern eller skador på äggledarna. Du undersöks därför med en gynekologisk undersökning och vaginalt ultraljud för att kontrollera livmoder och äggstockar. 

Kompletterande blodprover (förutom ovan nämnda)
Om din menstruation är oregelbunden (mer än 35 dagar) eller brukar utebli analyseras också hormonprover för att kontrollera eventuella störningar i hypofysen, som kan påverka ägglossningen. Sådana störningar kan kräva kompletterande utredning och behandling med läkemedel.

Du får också ta prov som kontrollerar funktionen i sköldkörteln, som styr ämnesomsättningen. Vid avvikande prov får du läkemedel för att korrigera.

Vid misstanke om nedsatt äggstocksreserv tas kompletterande blodprover av vilka ett måste tas dag 1-5 i menstruationscykeln. Du kan behöva komma tillbaka en annan dag för detta prov.

Prov tas även för Röda hund, vilken är en barnsjukdom som ingår i det svenska vaccinationsprogrammet. Ibland saknas dock immunitet trots tidigare vaccination, och eftersom insjuknande i Röda hund under graviditet kan ge fosterskador rekommenderas du att vaccinera dig i sådant fall. Du får då inte bli gravid inom en månad.

Cellprov
Alla unga kvinnor blir kallade till regelbundna cellprovsundersökningar av livmoderhalsen. Har du inte gjort kontroll på mer än tre år är det lämpligt att du gör detta antingen på din ordinarie barnmorskemottagning.

Ägglossningstest
De flesta kvinnor som försöker bli gravida kontrollerar sina menscykler och har redan innan utredningen påbörjas testat ägglossningsstickor. Detta är en viktig komplettering av utredningen som du får utföra själv hemma. Köp ägglossningsstickor för urin på apoteket och testa dagligen på morgonen från cirka dag 9-10 efter mensstart fram till det blir positivt. Har du mycket oregelbundna långa cykler är det dock inte meningsfullt att försöka hitta ägglossning med stickorna. 

HSS och sammanfattande samtal

Ultraljudsundersökning av livmoder och äggledare (HSS)
I barnlöshetsutredningen ingår i flertalet fall en undersökning med kontrastultraljud av insidan av livmodern för att kontrollera att det inte finns några avvikelser som t.ex. polyper, skiljevägg eller muskelknutor, och av äggledarna, för att ta reda på om de är öppna för transport av befruktat ägg in till livmodern. Undersökningen måste göras vid en bestämd tidpunkt i menstruationscykeln och utförs vid efterkommande tidpunkt än nybesöket. Vid nybesöket görs en planering för när HSS ska göras.

Undersökningen kan kännas som en mensliknande värk så därför behöver du ta smärtstillande medicin (paracetamol till exempel Panodil eler Alvedon) som förberedelse. Medicinen köper du själv på apoteket. Du skall inte vara fastande inför undersökningen.

Undersökningen går till så att en tunn plastkateter förs in i livmoderhalsen. Katetern har på toppen en liten ballong som gör att den kan sitta på plats. Via katetern spolas först med vatten för att bedöma livmoderns insida och sedan med ett kontrastmedel som avbildar äggledarna. Bedömningen av hur det ser ut i livmoder och äggledare görs under tiden med hjälp av ultraljud via slidan.

Själva undersökningen tar cirka 10 minuter, men ibland behöver man vila en stund efteråt eller planera för vidare utredning. Avsätt cirka en timma för besöket.

För att motverka infektion skall du undvika samlag, bad och tampong samma dag som du har gjort undersökningen.

Sammanfattande samtal
Oftast är HSS det sista momentet i utredningen och man har svar på de olika prover och undersökningar som gjorts. Tillsammans med läkaren går ni igenom vad utredningen visat och bestämmer sedan vilken behandling som är bäst.


Par, två kvinnor

Utredning för barnlöshet behöver göras även för ett samkönat par. I flertalet fall görs utredning på den kvinna som skall genomgå behandlingen på liknande sätt som för par med man och kvinna (se ovan).

Särskilt viktigt är undersökning med HSS, som avgör om det är lämpligt med inseminationsbehandling eller IVF med donerade spermier. Det är en stor fördel om denna undersökning är gjord i förväg och det finns flera kliniker i VGR som kan utföra den landstingsfinansierat.

  • Ni skall ha en fast stabil relation som varat minst två år, och ni skall vara sammanboende.
  • Utredningen påbörjas inte före eller under, kötiden. Gynekologisk utredning kan göras på extern mottagning (notera att den inte får vara äldre än ett år vid behandlingsstart). Psykosocial utredning kan endast göras på reproduktionsmedicin Sahlgrenska. Donation av ägg och spermier omfattas inte av vårdgarantin.

  • Behandling utförs inte hos par där det förekommer allvarliga sjukdomar, missbruk, kriminalitet, psykiska eller sociala problem, som gör det svårt för paret att ta hand om ett barn. I vissa fall görs kompletterande utredning därför med bedömning av läkare i berörd specialitet.
  • Vid donationsbehandling träffar paret alltid förutom läkare enligt lag psykolog eller kurator för psykosocial bedömning 
  • Infertilitet utreds inte, där paret har ett gemensamt barn (gäller även adopterade barn)   

Par, två män

För samkönade män kan utredning endast utföras om minst en av dem har livmoder. I dessa fall se Par två kvinnor (här ovan).


Ensamstående kvinna

För ensamstående kvinnor görs en utredning på liknande sätt som för par med man och kvinna (se ovan).

  • Åldersgräns för utredning: kvinnan yngre 39 år. Långa väntelistor gör att du inte får ha fyllt 37 år när remiss/egen vårdbegäran skrivs.
  • Donationsbehandling omfattas inte av vårdgarantin. Utredningen påbörjas inte före eller under kötiden. Gynekologisk utredning kan göras på extern mottagning (notera att den inte får vara äldre än ett år vid behandlingsstart).
  • Behandling utförs inte om du har allvarliga sjukdomar, missbruk, kriminalitet, psykiska eller sociala problem, som gör det svårt för dig att ta hand om ett barn.
  • I vissa fall kompletteras infertilitetsutredningen med bedömning av läkare i berörd specialitet.
  • Vid donationsbehandling som ensamstående träffar du förutom läkare alltid enligt lag psykolog eller kurator för en psykosocial bedömning där särskild hänsyn tas till din hälsa och dina nätverk.
  • Om du har ett barn tidigare (gäller även adopterade barn) erbjuds inte behandling.

Ensamstående man

För ensamstående män kan utredning endast utföras om denne har livmoder. I dessa fall se Ensamstående kvinnor (se ovan). Annars finns ingen möjlig behandling.


Utredning av kvinnor med tillstånd som påverkar fertiliteten

Gynekologiska hormonella störningar med inverkan på fertiliteten, till exempel:

  • PCOS (Polycystiskt ovariesyndrom)
  • Störning avseende menstruation och ägglossning (amenorré/anovulation)
  • CAH (kongenital binjurebarkshyperplasi)
  • Tumör i hypofysen (hyperprolaktinemi)

Andra gynekologiska tillstånd med inverkan på fertilitet, till exempel:

  • Endometrios
  • Muskelknuta i livmodern
  • Godartade äggstockstumörer
  • Förändringar inuti livmodern, till exempel polyper, sammanväxningar  
  • Genitala missbildningar

Operation kvinna/person med livmoder och äggstockar

Följande kirurgiska behandlingar kan erbjudas kvinnor yngre än 40 år (undantagsvis yngre än 43 år) där utredning visat tillstånd som kan korrigeras och patienten uppfyller allmänna kriterier:

  1. Fertilitetsfrämjande operation med titthålskirurgi. Görs bland annat vid godartade cystor på äggstock, misstanke om endometrios och sammanväxningar i buken.
  2. Fertilitetsfrämjande operation av livmodern via vaginan. Görs bland annat vid polyper, vissa muskelknutor och sammanväxningar inuti livmodern.
  3. Fertilitetsfrämjande operation av muskelknutor på livmodern via bukväggen.

Par med upprepade missfall

Kvinnans ålder och antal tidigare missfall är de två viktigaste oberoende riskfaktorerna för ytterligare missfall.

Upprepade missfall uppskattas förekomma hos 1 % av alla kvinnor. Denna incidens är större än den slumpmässigt förväntade, eftersom 10-15 % av alla kliniska graviditeter slutar med missfall och den teoretiska risken för tre på varandra följande missfall är 0,34 %. Därför kommer man bara att kunna diagnostisera en underliggande orsak hos en viss andel av kvinnor som utreds för upprepade missfall.

Förutsättning för utredning

  • Tre eller flera kliniska missfall. Upprepade missfall definieras som tre eller flera på varandra följande missfall (vid mer än 6 graviditetsveckor) som inträffar innan graviditetsvecka 22
  • Kvinnan yngre än 38 år och mannen yngre än 53 år. Sporadiska missfall ökar kraftigt hos kvinnor äldre än 38 år. Risken för missfall i denna grupp beror oftare på åldersrelaterade kromosomavvikelser, främst trisomier, än på grund av strukturella kromosomavvikelser vilken kan upptäckas med kromosomanalys av paret.
  • Inga gemensamma barn

Utredning

  1. Vissa livsstilsrelaterade faktorer ökar risken för missfall såsom rökning, alkohol och fetma (vid ett BMI över 30). Längd och vikt samt blodtryck och blodvärde skall kontrolleras på båda i paret.
  2. Ultraljudsundersökning av livmodern. Medfödda eller förvärvade avvikelser (bland annat sammanväxningar, ärr, polyper, myom, tbc) kan orsaka upprepade missfall. Om man vid ultraljudsundersökningen finner avvikelser, görs vidare utredning med operation eller 3D-ultraljud.
  3. Sjukdom i sköldkörteln. Såväl underfunktion som överfunktion hos sköldkörteln ökar risken för missfall. Sköldkörteln styr ämnesomsättningen i kroppen. Därför ingår i utredningen vid upprepade missfall följande provtagning S-TSH, S-fritt T4 och även TPO-antikroppar.
  4. Ärftliga tillstånd avseende blodets levringsförmåga. För att hitta dessa genetiska tillstånd tas följande blodprover; faktor-II, faktor-V samt protein S-brist.
  5. Förekomst av vissa autoimmuna antikroppar. Blodprov tas avseende kardiolipinantikroppar, beta2-glucoprotein i antikroppar samt lupus antikoagulans. För diagnosen antifosfolipidsyndrom skall två på varandra följande prover med sex veckors mellanrum vara positiva avseende något av dessa tillstånd. 
  6. Kromosomanalys hos både man och kvinna. Förekomsten av strukturella kromosomavvikelser (såsom balanserad translokation) är högre hos par med upprepade missfall. Den rapporterade förekomsten av bärarstatus varierar mellan 3,6 % och 5,8 % i denna grupp. Blodprov tas därför avseende kromosomer hos båda i paret vid upprepade missfall. Finner man kromosomavvikelse hos någondera parten kan ibland behandling med preimplantatorisk genetisk testning ge möjlighet till barn.
  7. Screening för slidkatarr. Denna provtagning kan göras i tidig graviditet hos högriskpatienter som genomgått ett missfall i graviditetsvecka 12-22 eller för tidig förlossning.