Vad kan Dialog+ tillföra i praktiken?

Sebastian arbetar främst med patienter med neuropsykiatriska tillstånd, som ofta också har samsjuklighet och andra utmaningar. Med tiden har han blivit mer benägen att erbjuda Dialog+ till de allra flesta, snarare än att på förhand avgöra vem arbetssättet passar för. En av hans tydligaste erfarenheter är att Dialog+ fungerar för fler patienter än han först trodde. Utgångspunkten är att låta patientens behov, vilja och dagsform avgöra om det är läge att arbeta med Dialog+. I vissa situationer, till exempel vid akut kris, kan något annat behöva få styra samtalet just den dagen.

Mer än skattning – ett stöd för gemensam planering

En återkommande poäng i intervjun är att Dialog+ inte bara handlar om att skatta. För Sebastian ligger mycket av värdet i vad skattningen öppnar upp för. Det som ofta gör arbetssättet användbart är dels strukturen i samtalet, dels möjligheten att visualisera skattningarna över tid. För vissa patienter blir det lättare att förstå vad man faktiskt kan prata med sin behandlare om.

När patienten själv får beskriva varför något är en tvåa och vad som skulle behövas för att det ska bli en trea, blir skattningen ett stöd för gemensam reflektion och planering. Sebastian beskriver också att den lösningsfokuserade delen fungerar väl, särskilt när den används med fingertoppskänsla utifrån patientens behov och situation. I vissa möten är det framför allt skattningen och den gemensamma bilden som står i fokus. I andra blir Dialog+ ett stöd för att formulera en första insats eller arbeta vidare med en fråga som patienten själv vill fokusera på.

Det betyder också att åtgärderna ibland behöver vara skenbart enkla. Sebastian beskriver hur det i vissa fall handlar om mycket grundläggande saker som sömn, återhämtning eller fysisk aktivitet. Det viktiga blir då inte att direkt hitta den perfekta lösningen, utan att tillsammans komma fram till något som går att pröva och följa upp.

Samtidigt ser han att detta också är en av de mer krävande delarna. Skattningen och tekniken går ofta relativt snabbt att lära sig. Den lösningsfokuserade delen kräver mer lyhördhet, mer precision och en beredskap att tillsammans med patienten pröva sig fram stegvis.

Det stora värdet kommer ofta i uppföljningen

Sebastian är tydlig med att första sessionen bara är början. Många kan komma igång med en första skattning, men det kan vara en utmaning att hålla i och arbeta kontinuerligt med Dialog+. Det är också där en stor del av värdet växer fram. I uppföljningen blir utvecklingen mer synlig. När förändring går att se över tid kan patienten få syn på sin egen progression på ett sätt som annars kan vara svårt.

När Dialog+ följs upp i ett andra, tredje eller fjärde samtal blir det möjligt att återvända till tidigare skattningar, överenskommelser och försök till förändring. Då blir det lättare att tillsammans undersöka om vården har önskad effekt, om patienten själv ser någon skillnad och vad som kan behöva justeras.

Sebastian beskriver också att uppföljningen gör något viktigt med själva kunskapen i samtalet. När utveckling blir synlig genom sådant patienten själv varit med och skattat och satt ord på, kommer förståelsen inte bara från behandlarens expertis, utan växer fram gemensamt.

Patienten som medskapare av sin vård

Ett tema som återkommer genom hela intervjun är att patienten får en tydligare och mer aktiv roll. För Sebastian är det en viktig förklaring till att han fortsatt använda Dialog+ så mycket. Han beskriver att det är svårt att skapa bestående förändring om arbetet främst utgår från vad professionen tycker att patienten borde göra. När patienten själv får vara med och formulera vad som är viktigt, vad som fungerar och vad som behöver förändras, blir riktningen mer gemensam.

Sebastian menar att Dialog+ skapar bättre förutsättningar för att bygga vidare på patientens egen förståelse, erfarenhet och motivation. Patienten blir inte bara den som svarar på frågor, utan också den som bidrar till att tolka situationen och se vad nästa steg kan vara. Det gäller både i skattningen, i planeringen och i uppföljningen över tid.

I det ligger också ett sätt för patienten att steg för steg lära sig mer om hur den egna situationen fungerar. Genom att pröva något, följa upp hur det gick och sedan justera tillsammans, kan patienten få syn på vad som hjälper, vad som blir svårt och vad som kan vara ett rimligt nästa steg. För Sebastian är det en viktig del av arbetssättet.

I det finns också något alliansskapande. När patienten själv är med och sätter ord på sin situation och följer sin utveckling blir förändringen inte bara något behandlaren beskriver, utan något man får syn på tillsammans. Sebastian lyfter också att det ofta är enklare att komma igång än man tror. Frågan behöver inte vara mer komplicerad än: Skulle det vara okej om vi gör en självskattning idag? Hans erfarenhet är att de allra flesta patienter är neutralt eller positivt inställda.

Ett arbetssätt som kan hålla ihop flera viktiga delar

Det som framträder i Sebastians erfarenheter är att Dialog+ inte främst handlar om att lägga till ännu ett moment i samtalet. Vården försöker ofta få till flera viktiga delar samtidigt: att arbeta personcentrerat, att involvera patienten mer aktivt, att planera vården tillsammans och att följa upp om det man gör faktiskt gör skillnad. Utifrån Sebastians erfarenheter verkar Dialog+ kunna stödja flera av dessa ambitioner inom ett och samma arbetssätt, bland annat genom att bidra med struktur i samtalet och i uppföljningen över tid.

För den som är nyfiken på Dialog+ eller nyligen gått utbildning är kanske den viktigaste lärdomen att mycket av värdet uppstår när arbetssättet används återkommande, så att patient och behandlare tillsammans kan pröva, följa upp och lära av det som händer.