Uppföljning efter lungtransplantation
Denna sida riktar sig till dig som vårdar lungtransplanterade patienter på hemortsklinik. Nedan beskrivs uppföljningsschema, ansvarsfördelning och vad som ingår i de respektive kontrollerna.
Uppföljningsschema
Det fulla medicinska ansvaret för patienten återgår till hemortskliniken efter 12-månaderskontrollen i Göteborg, inklusive receptförskrivning, sjukskrivning och övriga intyg. Vi ser gärna att hemortskliniken bokar ett avstämningsmöte med patienten inom 1–4 månader efter 1-årskontrollen.
Fortsatta kontroller i Göteborg sker vid 18, 24, 36 och 48 månader efter transplantationen. Mellan dessa svarar hemortskliniken för halvårsvisa kontroller vid 30, 42 och 54 månader. Vid 5-årskontrollen genomförs det fysiska besöket på hemorten, varefter Transplantationscentrum initierar ett obligatoriskt digitalt distansbesök när journalkopior och undersökningsresultat inkommit. Efter detta erbjuds fortsatta digitala besök med Göteborg vid behov, mot remiss med bifogade undersökningsdata.
Patienten ska genomgå två uppföljningar per år i enlighet med nationella riktlinjer, fördelade på en större och en mindre kontroll. Kopior på spirometrier, undersökningssvar, läkarbesök och provsvar samt ifyllt STRAX-formulär vid större hemortskontroll skickas till oss i Göteborg.
Vad ingår i en större årlig hemortskontroll?
Lungfunktion: Statisk och dynamisk spirometri med CO-diffusionskapacitet.
Radiologi: HRCT. Slätröntgen av hjärta och lungor om CT ej finns tillgänglig.
Njurfunktion: Njurfunktionsundersökning med Iohexol-clearance.
Provtagning: Hb, LPK, diff, TPK, elektrolytstatus inkl. S-kreatinin, S-Urea, eGFR, ASAT, ALAT, ALP, bilirubin, CRP, B-glukos, lipider. Luftvägsblock vid förkylningssymtom (1 oktober–31 mars). Läkemedelsnivåer (dalvärde) beroende på aktuell immunosuppression: Ciklosporin (CyA), Takrolimus, Everolimus eller Sirolimus.
Ekokardiografi (UKG): Ska ingå vid hemortskontroller av patienter transplanterade för pulmonell hypertension (PAH) samt efter hjärt-lungtransplantation. Vid övriga patienter görs individuell bedömning.
Bentäthetsmätning: Densitometri (DXA) ska ingå i enlighet med nationella riktlinjer.
Kliniska besök: Läkarkontroll där anamnesen kan utgå från STRAX-protokollet samt sjuksköterskebesök med genomgång av läkemedelsföljsamhet och livskvalitet.
Kvalitetsregister: STRAX är det nationella kvalitetsregistret för thoraxtransplanterade. Formulär återfinns här. Besök gärna även STRAX hemsida: https://strax.registercentrum.se
Vad ingår i en mindre hemortskontroll (halvår)?
Lungfunktion: Dynamisk spirometri: FEV1 och FVC.
Radiologi: Röntgen av hjärta och lungor.
Provtagning: Hb, LPK, diff, TPK, elektrolytstatus inkl. S-kreatinin, S-Urea, eGFR, ASAT, ALAT, CRP. Luftvägsblock vid förkylningssymtom (1 oktober–31 mars). Läkemedelsnivåer (dalvärde) beroende på aktuell immunosuppression.
Kliniska besök: Läkarkontroll samt sjuksköterskebesök med genomgång av läkemedelsföljsamhet och livskvalitet.
Immunosuppression
Transplantationscentrum erbjuder sig att fortsätta ansvara för monitorering av immunosuppressiva läkemedelsnivåer, vilket är standardförfarandet. Om hemortskliniken önskar sköta detta själv, kontaktas Transplantationscentrum. Vi ber er säkerställa att provsvar skickas till oss löpande – det är inkomna provsvar som utgör grunden för vår medicinska bedömning och eventuella dosjusteringar. Utan underlag från hemorten kan vi inte göra en adekvat klinisk värdering av patienten.
Komplikationer efter lungtransplantation
Kronisk avstötning
Kronisk avstötning (CLAD) är den främsta begränsande faktorn för långtidsöverlevnad efter lungtransplantation. Av de som lever efter fem år har ungefär hälften någon form av kronisk avstötning. Debuten sker vanligast efter 2 år och tillståndet dyker därför huvudsakligen upp när patienten följs på hemort. Huvudsymptomet är en icke-reversibel lungfunktionsförlust. Prognosen varierar beroende på typ av kronisk avstötning och idag finns ingen standardiserad behandling, men Transplantationscentrum medverkar i studier kring tillståndet när möjlighet finns. Om kronisk avstötning misstänks är det viktigt att en skriftlig remiss inkommer så att Transplantationscentrum kan göra en rimlig bedömning. Under fliken Utredning av kronisk avstötning finns en mall avseende vilka undersökningar som behöver göras och vilka uppgifter remissen behöver innehålla.
Njursvikt
Ca 50 procent av lungtransplanterade patienter utvecklar kronisk njursvikt inom fem år. Dels till följd av det kirurgiska ingreppet, dels på grund av nefrotoxiska läkemedel. Ett stort antal av dessa progredierar vidare till terminal njursvikt med behov av dialys eller njurtransplantation. Det är därför viktigt att njurfunktionen följs noggrant även på hemorten efter transplantation och att eventuell annan nefrotoxisk medicinering minimeras. Tidig remiss till njurmedicin för nefroprotektiv behandling och kontakt med Transplantationscentrum för modifikation av immunsuppression förbättrar möjligheterna till god långtidsöverlevnad efter lungtransplantation markant.
Hypertoni
Hypertoni är vanligt förekommande efter lungtransplantation och drabbar en majoritet av patienterna, främst till följd av den immunosuppressiva behandlingen med kalcineurinhämmare och kortikosteroider. Hypertoni bidrar till ökad kardiovaskulär morbiditet och mortalitet och bör behandlas aktivt. Regelbunden blodtryckskontroll och vid behov initiering av antihypertensiv behandling är central i uppföljningen. En majoritet av hypertonibehandlingarna efter lungtransplantation sköts i primärvården
Hyperlipidemi
Hyperlipidemi förekommer hos en stor andel lungtransplanterade och är en känd biverkan av immunosuppressiva läkemedel, särskilt mTOR-hämmare och kortikosteroider. Tillståndet bidrar till ökad kardiovaskulär risk och bör följas med regelbunden lipidstatus och vid behov behandlas med statiner. Interaktioner med immunosuppressiva läkemedel bör beaktas vid val av behandling. En majoritet av hyperlipidemidiagnoserna efter lungtransplantation sköts i primärvården
Diabetes
Posttransplantationsdiabetes (PTDM) drabbar uppskattningsvis 30–40 procent av lungtransplanterade och orsakas framförallt av kortikosteroider och kalcineurinhämmare. Tillståndet innebär ökad risk för infektioner, njursvikt och kardiovaskulär sjukdom. Regelbunden kontroll av fasteglukos och HbA1c samt vid behov remiss till diabetessjuksköterska. En majoritet av diabetesdiagnoserna efter lungtransplantation sköts i primärvården.
Cancer
Långvarig immunosuppression innebär en betydligt ökad risk för maligna tillstånd jämfört med normalbefolkningen. De vanligaste är hudcancer, lymfom och lungcancer. Kraftigt förhöjd vigilans för maligna tillstånd krävs.
Hudcancer
Hudcancer är den vanligaste maligniteten efter organtransplantation. Risken för skivepitelcancer är kraftigt förhöjd jämfört med normalbefolkningen och dessa tumörer uppträder ofta mer aggressivt hos immunosupprimerade patienter. Remiss till hudklinik bör skickas snarast efter att hemorten övertagit ansvaret för patienten och regelbunden dermatologisk uppföljning bör därefter ske kontinuerligt. Patienten bör informeras om vikten av solskydd och egenkontroll av huden.