Andningspåverkan hos nyfödda barn

Nyfödda barn, oavsett om de är för tidigt födda eller har fötts i fullgången tid, kan av olika anledningar få en påverkan på andningen efter förlossningen och därmed behöva vårdas på neonatalavdelning.

Under de senare veckorna av graviditeten bildas ett ämne i fostrets lungor som minskar ytspänningen och hjälper lungblåsorna att hållas utspända. Lungorna på för tidigt födda är inte färdigutvecklade och barnet kan behöva andningshjälp i form av en så kallad CPAP eller av respirator. I en CPAP andas barnet mot ett övertryck så att lungblåsorna hålls utspända och inte faller ihop under utandning. I vissa fall kan andningspåverkan eller barnets omognad leda till att barnet behöver vårdas i respirator kortare eller längre period. Barnet får då en mjuk plasttub genom ena näsborren ner i luftstrupen. Tuben kopplas till respiratorn som hjälper barnet att andas.

Om en för tidig förlossning går att förutse hinner mamman få kortison för att påskynda lungmognaden hos barnet. I takt med att barnet växer mognar lungorna och andningsstödet kan avvecklas.

Under fostertiden är lungorna vätskefyllda. En del barn kan efter förlossningen ta längre tid på sig att bli av med lungvätskan, framförallt efter ett kejsarsnitt. Barnet kan då vara andningspåverkat och behöva stöd i form av exempelvis extra syrgas eller CPAP-behandling tills andningen är förbättrad.

Om barnet har bajsat i fostervattnet innan födelsen finns risk att barnet får ner det i lungorna, så kallad mekoniumaspiration. Detta kan leda till andningspåverkan och barnet kan även då behöva någon form av andningshjälp.

Ett annat tillstånd som kan ge andningspåverkan är så kallad asfyxi, där barnet under förlossningen drabbats av syrebrist. Förutom andningsstöd kan barnet vid svår asfyxi behöva kylbehandling under några dygn för att minska risken för hjärnskador.